De arabiska samhällena var statssamhällen utan statsstruktur. Var och en var en del av sin stam/släkt/klan...vars ära var viktigare än allt annat. Man fick skydd och välmåga åt medlemmarna. Allt som gynnade den egna stammen var rätt (t.ex att stjäla från andra stammar). Mod och stridsvilja var jätte viktiga egensakper i dessa samhällen. Beduinerna var animister (de såg guomligheter i träd, vatten, sten..) och av alla sina gudomligheter var Allah, Gud, den högsta. Ka´ba-templet i Mecka var mycket viktigt för pilgrimer och lockade årligen sådana till staden. Så uppstod världens näst största religion, islam.
Muhammed (betyder den lovprisade) föddes ca 570 i Mecka och tillhörde Qurayshstammen som styrde i Mecka. Muhammed blev tidigt föräldralös och togs om hand av farbrodern Abu Talib. Muhammed följde honom med på resor och fick tjänst hos Khadidja, en rik köpmansänka. Eftersom han gifte sig med henne (ca 20 år gammal) fick han en god ekonomi. Äktenskapet varade 15 år, och Muhammed fick 2 söner (som dog) och fyra döttrar. Det enda av Muhammeds barn som överlevde fadern var dottern Fatima. Ca 40 år gammal kom Muhammed in i en period av religiöst grubbel. Han drog sig ofta till ödemarken utanför Mecka för att meditera. Och så en av dessa gånger, i en grotta på berget Hira (ca år 610) fick han en natt en stark uppenbarelse. Ärkeängeln Jibril förkunnade för honom att han var Guds sändebud! Muhammed började prdeika den, enligt honom, sanna läran som han kallade islam, och han höll sträng på att det bara finns en enda Gud, som var den samma som uppenbarat sig för Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar